"Grindslanten". Tempera on canvas. 180 cm x 240 cm. 2007/2008.

Projektet startade egentligen 2003, då jag målade mitt första hus, ett rött hus med vita knutar en arbetarbostad – ett hus på landet – en erinring. Några år senare 2005, kom jag tillbaks till huset, och jag började arbeta på ett hus i taget och det slutade med 7 hus i samma storlek. Utgångspunkten var gaveln på huset i olika variationer, det blev närmast som ett porträtt, kanske av något som varit och tillhört en kultur som sedermera är utbytt av en ny anda. Samtliga fönsterluckor är stängda – obebodd stämning – någon har gett sig av.
Intresset för huset grundar sig i kultursociologiska värderingar, de som har bebott huset och de som nu bebor det. Som oftast är dessa hus köpta av danskar och tyskar och med deras längtan efter natur och som oftast används som sommarstugor. Det är inte längre en arbetarbostad utan snarare ett refugium för dem som har möjlighet – en ny kulturell kontext.

Till bygden hör också målningen av ko, en typisk svensk nötkreatur. Här vill jag peka på den diskussion som har föregått i debatten om CO2 utsläpp kor skulle förorsaka. Nu ser jag alltså inte kon som ett problem i sig själv men som en del i den bygd och leverne den tillhör, samtidigt som ett djur vi knappast kan undvara.

Målningen med de Dansk-svenska Gårdshundar har också en längre historia. Dessa hundar stammar långt tillbaka i tiden och användes på gårdarna mest i Skåne och Danmark som vakthund och till att fånga råttor. Den blev också uppfostrad till att vara cirkushund och är känd från en populär dansk TV-serie – Matador. Jag gjorde en undersökning på vem som idag är ägare av dessa hundar och det visar sig att det som oftast är personer tillknutna en kulturell miljö – museum – konstnärer – musiker etc. Även här har ett kulturellt utbyte skett. Jag vill också erkänna att jag ser hunden som ett självporträtt som svensk och bosatt i Danmark i många år.

Grindslanten började med ett vykort jag hade haft liggande i några år men inte riktigt visst hur jag skulle bearbeta. Jag gjorde en del forskning kring August Malmström, Grindslanten målade han 1885 och är en ganska atypisk målning i hans produktion, då han snarare var symbolist och intresserad av nordisk mytologi. Troligen har han hämtat inspiration från Dusseldorf målarna som var kända för tillsvarande motiv.

Det är inte bilden som måleri som intresserar mig utan innehållet och dens popularitet, speciellt för arbetarklassen under 1900-talet. Samtidigt vill jag påpeka målningens auktionsvärde, som steg till svindlande summor för att senare falla ner och nu är den i privatägo. Det är bildens sociologiska konstruktion och dens kultursociologiska värde som väckte mitt intresse. För att återgå till bildens innehåll handlar det om ett slagsmål bland skolpojkar där en av pojkarna öppnar en grind för en droska och pojken får en slant. Det uppstår en slåsskamp om slanten och flickan som syns på bilden får hennes bär utslagna.

Jag valde att måla bilden som ett patchwork/lapptäcke, dels för att hänvisa till ett typiskt kvinnligt hantverk samtidigt att göra målningen abstrakt på nära håll. Om man tar ett avstånd på 25m. kan man tydligt se vad som händer i bilden, avståndet pekar tillbaka på historia – att kliva tillbaka. Jag gick vidare in i historien och framhöll flickan som gråter över sin förlust, målningen är ett överdimensionerande porträtt. Gråtande barn är en genre som är ganska problematisk, men flickan är den enda som gråter i Grindslanten. Betraktaren har jag valt att göra i helfigur med akvarell, han är en ganska anonym figur i spelet. Pojkarna som slåss har jag valt att endast porträttera i ett mindre format, också i akvarell.

Jag har i de senaste år intresserat mig för kulturell identitet och kultursociologiska värderingar i de motiv som jag har valt och arbetar med. Vanligtvis kan man hänföra dessa motiv till en form för kitsch. Det är inte i mitt hänseende och intresse att skapa kitsch – tvärtom. Intresset ligger i det måleriska, att förena motivet med dets innehåll och idé till ett spel med ett akademiskt intresse för det måleriska. I detta projekt refererar jag till Morandi och Cézanne som exempel på, hur färg blir pålagd som gestik/penselspråk.
Det är undersökningen av vad måleri kan i förhållande till andra media och dens konsthistoria som driver mitt fortsatta intresse för måleri. Måleri handlar om färg – form, men kan aldrig vara utan ett innehåll, form och innehåll hänger oskiljaktiga samman.